Willy Viitala om Graffiti Moderat: Nolltolerans mot graffiti står för konservativ moralpanik

2011-11-23 10:40:46
Graffitikonsten är en internationellt erkänd konstform och används allt oftare som ett inslag inom det som, i kommunala sammanhang, brukar betecknas som konstnärlig utsmyckning. Tyvärr får street art ett alltför litet utrymme i en stad med Stockholm Stads ambitioner att vara "The Capital of Scandinavia".

Stockholm Stad har idag den s.k. "enprocentsregeln", där en procent av byggkostnaden för t.ex. en ny skola ska gå till konstnärlig utsmyckning. Jag menar på att street art och graffiti bör kunna inrymmas inom definitionen för "den allra bästa konsten"[1].

I en rapport från kultur- och näringsdepartementet slogs det fast "att förmedla en bild av Sverige som ett kreativt, öppet land där kultur och konstnärligt skapande tas tillvara kan bidra till ökad handel och investeringar"[2]. Synen på street art och dess olika uttrycksformer som Stockholms Stad förmedlar rimmar dessvärre illa med den lovvärda ansatsen från departementen.

New York har upplåtit tomma byggnader som lagliga graffitiväggar. Andra städer med liknande policy är Melbourne, Warszawa, Paris, Taipei, Köpenhamn, Los Angeles m.fl.[3]. Banksy, den i allmänhetens ögon kanske mest kända graffitikonstnären, har ställt ut på Bristol Museum och i Los Angeles m.m. Hans verk säljs för mångmiljonbelopp. Det finns många fler exempel på kommersiellt framgångsrika och konstnärligt begåvade graffitikonstnärer/street artists[4].

 

Det bör väl ändå inte vara så att det är enskilda politiker som bör kunna avgöra vad som är konst eller inte? Det var inte rätt av Stockholms Stad att stoppa, eller med hänvisning till klotterpolicyn stoppa, annonseringen för Art of the Streets-festivalen som arrangerades i augusti. Eller som Kolbjörn Gowallius uttrycker det:

"Det finns fler anmärkningsvärda saker med Stockholms nolltolerans, som nästan aldrig uppmärksammas. För det första har distinktionen mellan det skrivna dokumentet och förvaltningarnas praktik aldrig undersökts. För det andra har flera beslut tagits av staden som går stick i stäv med nolltoleransen."[5]

De uppgifter som mina moderata kollegor Christoffer Järkeborn och Ulla Hamilton gick ut med, att sexton personer skulle ha arresterats i samband med den sistnämnda festivalen, visade sig dessutom inte stämma. Enligt Svenska Dagbladet var det en enda person som arresterades - sju timmar efter festivalen hade stängt[6]. Stockholmspolisens klottergrupp hade gått ut med uppgifterna, så frågan som uppstår är varför man går ut med uppgifter om gripanden som svårligen går att härleda till festivalen ifråga?

Uppenbarligen finns det en strategi att fortsatt försöka förknippa graffitin med brottslighet, för att enklare kunna bekämpa konstformen som sådan. Resultatet blir i slutänden bara konstcensur, vilket är något som varken myndigheter eller någon politiker bör ägna sig åt.

Bevekelsegrunderna tycks härröra från en klassisk moralpanik, riktad mot ungdomars kulturella uttryck. Detta är sprunget ur en gammaldags konservatism, vars argument bara ekar tomt från historiens intellektuella mörker. Argumentationen och den överdrivna hotbilden känns snarare igen från historiska debatter kring exempelvis jazz, hårdrock, serietidningar, skatekulturen, ungdomars dansförbud samt video- och dataspelsvåld[7]. Debatter som med tiden har visat sig vara överdrivna och alltid förda i syfte att hålla tillbaka, trycka ner och kontrollera.

Borde inte vi moderater i Stockholm snarare kunna visa vägen och istället öppna upp för konstformer inom street art i allmänhet och graffiti i synnerhet?

länk till artikel


Webbyrå & webbdesign - Argonova Systems